haft en jättefin helg i göteborg. resan gick bra, o när vi kom fram var det varmt (men regnigt) i gbg. delat hotellrum med mor o det har gått bra. jag har en tydlig dygnsrytm nu som gör att jag vaknar kl tre o kl fem, ligger vaken en timma vid båda tillfällena. kissnöd, halsbränna. men sängarna var sköna så man kände sig ändå rätt utvilad när man vaknade åter igen kl sju o började fundera på frukost. hotellfrukost alltså, tre dagar i sträck. skönt att inte behöva stressa i sig maten o må illa.

så dags för bröllopsdagen. gick o tittade till elin på hennes hotellrum när hon blev uppfixad o supertjusig. sedan var ceremonin, som var jättefin, i palmhuset i trädgårdsföreningen. man fick svälja en eller annan tår. o sedan alltså fest med middagsbuffé o tårtbuffé. trevliga människor, fina tal o allmän toppenstämning. gillar denna min andra familj hemskt mycket. kul att träffa alla man inte sett på länge. o elin var såklart finast, finast, finast!!!! jag gick dock hem o lade mig strax efter tio. man är så trött.

sedan blev det en dag med mamma. vi gick till universeum o kollade på fiskar o djur, sedan lite shopping. men mina fötter får så ont så jag nästan börjar gråta. en smoothie o en kaka lättar upp stämningen. på kvällen åker vi iväg en bit o äter grekiskt. mysigt att hänga med mamma. min fina mamma.

sedan en dag till i gbg. jag åker iväg o fikar med kent, som har tagit ledigt över eftermiddagen. tror det var ca hundra år sedan vi sågs senast. o apropå det så var det faktiskt ungefär tusen år sedan jag bodde i gbg. hittar halvdant ändå, men det känns allt annat än hemma. fattar inte hur man bor i en sån där stor stad. inte riktigt mänskligt tror jag. men fint att hälsa på i. ska nog försöka ta mig iväg igen inom de närmaste åren i alla fall. ja, o så flygresa hem o egen säng o klia lite på opa o sådär.

vaknade bara en gång inatt faktiskt. fem-vaket. men var ändå så sjukt trött o illamående när jag skulle ta mig till jobbet att jag tyckte det var värt att ta en sjukdag bara för att få ha lite helg. man har ju inte vilat många stunder. så idag har jag tagit det lugnt, lagat fem rätter till matlådor, samt tankat in bilderna från kameran till datorn. de är 300 st. så det kommer ta ett tag att gå igenom :)

"ETC! ETC! ETC! ETC!
IN THE MIDST OF LIFE WE ARE IN DEBT ETC!"

vad jag glömde tjata om i senaste gnället var väl ungefär detta: sedan jag var hos tandläkaren har en stor bit lossnat från min tand o det gör jätteont, samt fastnar massor av skit där bakom den. toalettstolen har sprungit läck o det är avloppsvatten på badrumsgolvet. företagssjukgymnasten jag fick träffa i fredags skällde ut mig för mina åsikter om vardagsmotion samt gav mig en remiss åt fanders. o de blodprover jag fick ta förra veckan när jag klagat på min hopplöshet o meningslöshet, visade på dåligt levervärde samt anemi (trots att jag ätit vitaminer med extra järn o C i ett halvår, o definitivt inte supit, just för att se om man kunde må lite bättre av sådana åtgärder) men läkaren verkar inte vara intresserad av att behandla eller undersöka detta något närmare.

veckans tema är alltså helvete o skit, kräksmak samt tårarna konstant stigande. ETC! ETC! ETC! ETC!

jag har haft en bra födelsedag. träffat folk som jag inte sett på länge. ätit tårta. fint väder. ja, det där. o helt vanliga vänner också såklart, inte sämre det.

men jag har sovit så dåligt i många nätter nu, o jag har feber, yrsel, tröttsam hosta o illamående. ordentligt ont i magen på samma ställe varje dag i veckor nu. o rejäla problem med halsbränna också. man blir trött. tröttare än man redan var. kattens klåda är tillbaka med full styrka, o även om det är fint att få se hur en randig o sköldpaddsfärgad katts hud ser ut (prickig o randig i olika färger) så är det inget roligt att se henne besväras, o känna sig maktlös. o på jobbet gör jag bort mig, gör fel, vet inte vad jag håller på med o känner mig dum o trött o ivägen o jobbig. synd att det hände så fort. har inte råd att vara sjukskriven, för jag orkar inte gå till soc just nu.

nåja, lön på fredag o då blir det avresa till gbg för lillasysters bröllop. tar med mig min mamma som också ska fylla år. önskar bara att jag inte kände mig så sjuk.

jag vet inte om jag är bortskämd eller vad det beror på. jag känner mig inte hemma någonstans. senast jag kände att min bostad var mitt hem, var när jag bodde på haga. det var bara ett andrahandskontrakt, o tyvärr fick jag inte överta lägenheten när hon sa upp den. sedan dess har jag bott på ålidhems centrum, o på mattegränd, o här. mycket längre än det halvåret på haga. men nej. inte hemma. innan haga bodde jag på tusen olika ställen (historiegränd, språkgränd, umedalen, linköping) men kände mig inte hemma. förutom i min lägenhet i malmö. så kanske var femte bostad då. ska jag behöva flytta igen? jag orkar inte det.

såhär vill jag i alla fall inte ha det. spelar ingen roll om allt annat i livet funkar. är man aldrig hemma kan man aldrig vila. aldrig trivas med livet. nu ÄR ju inte allt annat i mitt liv ok heller. men att varje dag tänka 'det här är fel, det här är inte mitt hem' när man stiger upp o går in i badrummet. det är seriöst det värsta jag vet just nu.

jobbet går fint. jag står ut med huvudvärken. jag kan inte sköta min lägenhet o mina djur så bra som jag vill, men det får duga. har försökt fixa upp en cykel, det går dåligt. jag är ingen cykelmänniska. men så glömde jag förstås att flytta på bilen när jag inte använder den, o fick p-bot. hade lyckats hitta en del ganska fina kläder på stan o köpt hem alltihop för att prova. inget kändes perfekt, o med noll på kontot efter p-boten blir det nog att återlämna allting. kan inte ha det förhållande jag vill, för ingen gillar att vara ihop med någon som är trött o är ledsen o har ont jämt. så jag får vara ensam i min hemlöshet. sucks.

jag undrar om det bara är jag som upplever att själen bleknar bort mer o mer för varje år som går. har det alltid varit så? ska det vara så? nu finns det nästan inget mer kvar av mig. jag bryr mig inte om någonting längre. allt som var viktigt förut är bara ett vagt minne.

exempel:

jag lyssnar extremt sällan på musik hemma, eller ute för den delen. när jag gör det tycker jag inte om det speciellt mycket. hemskt normalt... inte.

jag bryr mig inte om att se filmer som jag faktiskt tror skulle vara riktigt bra. o när jag väl gör det, så tycker jag i princip ingenting. det gäller både gamla favoriter o nya tips.

jag läser inga böcker, o jag skriver ingenting. jag är inte intresserad av att skapa ett endaste skit faktiskt.

jag pratar aldrig i telefon. förut gjorde jag det kanske tre timmar om dagen, tyckte det var sååååå trevligt att pladdra med vänner om allt o inget. nu orkar jag knappt prata med folk i verkligheten, än mindre på telefon.

nä, men det ska säkert vara såhär. man ska leva resten av sitt liv i ett vakuum, där inget spelar någon roll, o där man inte har några intressen eller tycker om nånting. jag vet att jag som ungdom (o kanske lite för länge) hade sådär för mycket känslor. borderline-typ. allt var svart eller vitt, värdelöst eller favorit. led av superstarka känslor o separationsångest. o det har jag ju arbetat med att tona ned, o tydligen med goda resultat. om det nu är bra att inte tycka nånting alls.

lärde mig lite om utmattningssyndrom på mongodagiset här i sommar. det kan tydligen leda till de symptom jag radar upp här. att man inte bryr sig, att man inte vill prata med folk. o nånting sånt var det ju jag drabbades av efter mitt 07-24-pluggande-sju-dagar-i-veckan-sedan-heltidsjobb-på-sommaren-tills-jag-fick-sparken-år 2000. jag fick prova nån medicin, typ zoloft, o till slut lade jag mig ned o sov. sov 10 timmar, var vaken 2, sov 10 igen osv. det var ju inte hållbart.

men det var ju DÅ! sedan skyllde jag min utsuddade själ på mediciner jag fick prova. varje år en ny sort. provade nya liv, nya städer, nytt allting. det kanske blev bättre ett tag. jag tror det. men det fortsätter ju bli sämre NU, utan mediciner. har man blivit hjärnskadad permanent? eller är det helt enkelt bara för att man håller på att dö?

hej. jag kommer inte på nånting att skriva... det är som vanligt, det börjar bli höst, det är rätt fint... jobbet går bra... huvudvärk varje dag... äh. var o lämnade tillbaka lite grejer på stan (festkläder o -skor får bli en senare fråga helt enkelt). kämpar varje dag med att få i katten kortisontabletterna. det är inte populärt. jag har glömt att borsta kaninen på ett tag. känner mig dum. köket betraktas som sisyfos-arbete som får stå åt sidan tills vidare. allt blir nog bättre i september. i alla fall när lönen kommer som en födelsedagspresent på posten o jag o mamma ska åka till gbg o jag ska få se elin gifta sig o vädret kommer vara mycket mycket bättre :)

jag har börjat jobba (på riktigt). det går ganska så bra. det är trevligt. jag har fått lite hjälp från sjukgymnasten så jag har inte superont just nu. jag har fått lön o den tillsammans med andra inkomster räckte till hyran o andra räkningar (men inget mer, LOL). jag tror jag är rätt nöjd på det stora hela.

haft det stressigt på senaste tiden. förutom att jag lätt stressar upp mig över konstiga saker, så blir jag också väldigt trött av att jobba. inte för att jag har långa dagar eller slitsamma uppgifter, men det tar väl på krafterna både att arbeta fast man har ont, o att anstränga sig så fruktansvärt för att verka normal flera timmar om dagen.

MEN nu tänkte jag försöka lugna ned mig. lilla opa har fått komma till veterinären idag. det var på gränsen till att jag skulle bli tokig på hennes konstanta kliande o tvättande (som resulterat i enorma kala fläckar samt ett flertal decimeterlånga hårbollar). men snälla doktorn kliade henne o såg fundersam ut o skrev ut kortisontabletter o allergimat, så nu hoppas jag att det lugnar ned sig. o så ska alltså jag också göra det.

det finns visst möjlighet för mig att få gå på normal-människe-träning. vet inte riktigt vad det innebär, o jag vet inte säkert om jag vill bli en normal människa (det verkar jobbigt att ha massa olika känsloyttringar hela tiden samt slösa bort tid på dagdrömmar o fantasivärldar) men det kanske kan vara värt att fundera på ifall man då inte skulle bli lika utmattad av att jobba.

anyhooo, hoppas nu inte detta också lät som att jag bara klagar på allting. för isåfall ger jag upp. jag sliter ju med asjobbiga saker var o varannan dag, att jag sedan skryter om att jag klarat dem trots alla sjukt knepiga o störande hinder tycker inte jag är nåt negativt.

gå o duscha nu, era smutsiga våp,

ni ser ju för tääääskiga ut!

nu har jag alltså börjat på jobbet. vet inte riktigt vad jag ska säga. det är fint där, o jag kommer kanske kunna göra lite nytta framöver när jag lärt mig mer.

i måndags var jag hos kiropraktorn, men det hjälpte ju inte, så som tur var fick jag också en tid hos sjukgymnasten på vårdcentralen. var där på onsdagen o han tog i lite mera, samt snackade lagom med skit om min då tydligen lite för klent byggde kiropraktor. höften blev en aning bättre, men jag hade nog behövt lite mer regelbunden behandling.

har alltså fått vara på jobbet med mitt foglossningsbälte på o ett ont i magen som bara värktabletter kan ge. det är inte som att man skrattar hela vägen till banken direkt. dit ska jag förresten imorgon, för att direktöverföra min kommande lön. andra papper som har med anställning att göra har jag inte en aning om hur jag ska fylla i. men jag tror jag ger det en stund att sjunka in.

drömt så fantastiskt äventyrliga o konstiga men underhållande drömmar senaste två nätterna. undrar om det har att göra med att jag drack lite vin i fredags? eller om det beror på att jag har så sjukt tråkigt i min ensamhet hemma? superhjältar, vampyrer, pirater, kungligheter, kanoner, skolscheman, kadaver, hamburgare. ja mycket ska man hitta på innan öronen faller av (det är fortfarande varmt o somrigt ute, så frostskadorna är långt borta).