jo man har alla de där idéerna om hur livet skulle kunna kännas värt att leva. jag tänker mig att om jag inte hade ont, om jag kunde vakna utvilad, om jag fick in lite rutiner så att jag slapp stressa upp mig över alla grejer som måste göras. om allt det, då skulle det inte vara så tokigt alls.

o jag tänker att rutiner, det kan man ju skapa för lite allt möjligt. för om man alltid gör si eller så, då vänjer man sig ju, o snart behöver man inte tänka på det ens. såååå skönt det skulle vara. för det finns tusen småsaker som jag önskar att jag gjorde oftare. varför inte börja göra det då?

men INGET går enkelt. den här veckan, t ex, hade jag tänkt fara på gymmet två gånger. tisdag o torsdag. på måndagen hade jag nämligen tid hos kiropraktorn, o då vore det smart att börja träna så fort som möjligt efter så att man inte hinner bli sned igen. MEN då dök det upp en grej. jag får en säng av min bror, ikväll. med allt som behöver monteras, bäras, flyttas för att få plats med den (jag har mitt förråd tre trappor ned o två hus bort) kände jag att jag varken har tid eller ork med träningen också.

imorgon ska jag hjälpa brodern med flyttstädning igen. o vips är det torsdag o då får jag verkligen hoppas att inget av detta gjort att jag fått massa låsningar o ont igen. för nästa tid hos kiropraktorn är den nionde augusti. o den veckan börjar jag ju jobba, o hade hoppats på att ha lyckats komma igång med träningen så att jag kanske inte får ont bara av jobbet.

ungefär så känns det med alla tiotusen småsaker som skulle göra livet mera uthärdligt ifall man kunde få börja med dem. men det känns som att INGET går som jag vill. jag måste planera för att inte stressa sönder. men så fort jag planerar en sak så händer nåt annat. det kan vara roliga grejer rent av, o dem vill jag ju orka med att göra. men de förstör min planering o mitt liv gör mig otroligt frustrerad. o det här är alltså när jag har daglig aktivitet på 15 timmar i veckan. fit for life? inte jag.