jag har börjat jobba (på riktigt). det går ganska så bra. det är trevligt. jag har fått lite hjälp från sjukgymnasten så jag har inte superont just nu. jag har fått lön o den tillsammans med andra inkomster räckte till hyran o andra räkningar (men inget mer, LOL). jag tror jag är rätt nöjd på det stora hela.

haft det stressigt på senaste tiden. förutom att jag lätt stressar upp mig över konstiga saker, så blir jag också väldigt trött av att jobba. inte för att jag har långa dagar eller slitsamma uppgifter, men det tar väl på krafterna både att arbeta fast man har ont, o att anstränga sig så fruktansvärt för att verka normal flera timmar om dagen.

MEN nu tänkte jag försöka lugna ned mig. lilla opa har fått komma till veterinären idag. det var på gränsen till att jag skulle bli tokig på hennes konstanta kliande o tvättande (som resulterat i enorma kala fläckar samt ett flertal decimeterlånga hårbollar). men snälla doktorn kliade henne o såg fundersam ut o skrev ut kortisontabletter o allergimat, så nu hoppas jag att det lugnar ned sig. o så ska alltså jag också göra det.

det finns visst möjlighet för mig att få gå på normal-människe-träning. vet inte riktigt vad det innebär, o jag vet inte säkert om jag vill bli en normal människa (det verkar jobbigt att ha massa olika känsloyttringar hela tiden samt slösa bort tid på dagdrömmar o fantasivärldar) men det kanske kan vara värt att fundera på ifall man då inte skulle bli lika utmattad av att jobba.

anyhooo, hoppas nu inte detta också lät som att jag bara klagar på allting. för isåfall ger jag upp. jag sliter ju med asjobbiga saker var o varannan dag, att jag sedan skryter om att jag klarat dem trots alla sjukt knepiga o störande hinder tycker inte jag är nåt negativt.

gå o duscha nu, era smutsiga våp,

ni ser ju för tääääskiga ut!