jag har börjat jobba (på riktigt). det går ganska så bra. det är trevligt. jag har fått lite hjälp från sjukgymnasten så jag har inte superont just nu. jag har fått lön o den tillsammans med andra inkomster räckte till hyran o andra räkningar (men inget mer, LOL). jag tror jag är rätt nöjd på det stora hela.

haft det stressigt på senaste tiden. förutom att jag lätt stressar upp mig över konstiga saker, så blir jag också väldigt trött av att jobba. inte för att jag har långa dagar eller slitsamma uppgifter, men det tar väl på krafterna både att arbeta fast man har ont, o att anstränga sig så fruktansvärt för att verka normal flera timmar om dagen.

MEN nu tänkte jag försöka lugna ned mig. lilla opa har fått komma till veterinären idag. det var på gränsen till att jag skulle bli tokig på hennes konstanta kliande o tvättande (som resulterat i enorma kala fläckar samt ett flertal decimeterlånga hårbollar). men snälla doktorn kliade henne o såg fundersam ut o skrev ut kortisontabletter o allergimat, så nu hoppas jag att det lugnar ned sig. o så ska alltså jag också göra det.

det finns visst möjlighet för mig att få gå på normal-människe-träning. vet inte riktigt vad det innebär, o jag vet inte säkert om jag vill bli en normal människa (det verkar jobbigt att ha massa olika känsloyttringar hela tiden samt slösa bort tid på dagdrömmar o fantasivärldar) men det kanske kan vara värt att fundera på ifall man då inte skulle bli lika utmattad av att jobba.

anyhooo, hoppas nu inte detta också lät som att jag bara klagar på allting. för isåfall ger jag upp. jag sliter ju med asjobbiga saker var o varannan dag, att jag sedan skryter om att jag klarat dem trots alla sjukt knepiga o störande hinder tycker inte jag är nåt negativt.

gå o duscha nu, era smutsiga våp,

ni ser ju för tääääskiga ut!

 

Sara

25 augusti 2010 20:34

Nej, när du skryter låter det inte negativt, utan positivt. ;) Berätta mer om normal-människe-träning. Låter märkligt.

marmalarv

25 augusti 2010 23:32

det var nånting om att jag uppvisade svårighet i test att beskriva olika känslor, hur jag upplever dem o hur jag brukar agera vid olika typer av situationer. mest för att jag inte kan minnas att jag upplevt dem speciellt ofta. det finns tydligen träningsprogram för att utveckla sig i hur man identifierar känslor etc. men det förvarnades även om att sådan träning möjligen kunde göra mig mer skada än nytta, precis som andra terapiformer gjort tidigare. att låtsas vara normal är tydligen INTE rätt :)

 

Fiafia

26 augusti 2010 09:06

Fast det kanske kan vara lite bra ändå? Känslor som vill ut har du ju uppenbarligen, fast de verkar ofta komma ut på ett sätt som verkar jobbigt för dig, så om du kunde få lära dig hur du ska göra för att de ska komma ut på ett mer hanterbart sätt vore det väl bra?

marmalarv

26 augusti 2010 16:45

det var nog inte det det handlar om. det var att de tyckte man skulle ha fler känslor. såna som jag i princip bara hört talas om att man kan ha. o då är risken att jag får sitta o hitta på hur jag tror man ska känna om man är normal o så blir det som allt annat i mitt låtsasliv. men jag VET inte att det är så, jag sa bara att de påpekar risken. saknar hjärnan vissa funktioner så hittar man ju på strategier för att ta sig runt detta. som man övar in. o som inte alltid är så bra för en.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

sommaren har passerat. gira har blivit 6 månader, börjat äta lite riktig mat o sova i sitt eget rum. fått sin första förkylning (den har vi allihopa just nu) o blivit ganska tung (för att vara hon).   liten marmalarv i rulle   glad halvårs...

nu har vi bott här i två månader. det märks egentligen inte. vi gör små framsteg då o då. en låda hit eller en gardinstång dit. får massor av hjälp av mina föräldrar som kommer o hugger i med jämna mellanrum. men livet flyter på.   man kör en tv...

jaa, flytten blev klar på en helg. precis när stefans grejer var flyttade, ringde de vi lånar släpvagn av o sa att vi kunde ta den direkt nästa dag, alltså söndagen. så blev det. fick rafsa ihop så mycket som möjligt. någon sortering blev det inte in...

idag är det sista dagen att söka mitt jobb. jag hade tänkt fila iväg en ansökan bara för att visa att jag egentligen vill jobba kvar. men jag tror inte jag orkar. har fullt upp med att packa när bonki sover (vilket just denna vecka är nästan aldrig)....

det är svårt att blogga när man har en nyfödd bäbis. så fort hon är vaken har jag händerna fulla, o så snart hon sover hårt nog för att läggas ned, då vill jag också sova, eller städa eller äta eller duscha :) men jag kan meddela att det nu fem ...