Direktlänk till inlägg 12 september 2010
jag vet inte om jag är bortskämd eller vad det beror på. jag känner mig inte hemma någonstans. senast jag kände att min bostad var mitt hem, var när jag bodde på haga. det var bara ett andrahandskontrakt, o tyvärr fick jag inte överta lägenheten när hon sa upp den. sedan dess har jag bott på ålidhems centrum, o på mattegränd, o här. mycket längre än det halvåret på haga. men nej. inte hemma. innan haga bodde jag på tusen olika ställen (historiegränd, språkgränd, umedalen, linköping) men kände mig inte hemma. förutom i min lägenhet i malmö. så kanske var femte bostad då. ska jag behöva flytta igen? jag orkar inte det.
såhär vill jag i alla fall inte ha det. spelar ingen roll om allt annat i livet funkar. är man aldrig hemma kan man aldrig vila. aldrig trivas med livet. nu ÄR ju inte allt annat i mitt liv ok heller. men att varje dag tänka 'det här är fel, det här är inte mitt hem' när man stiger upp o går in i badrummet. det är seriöst det värsta jag vet just nu.
jobbet går fint. jag står ut med huvudvärken. jag kan inte sköta min lägenhet o mina djur så bra som jag vill, men det får duga. har försökt fixa upp en cykel, det går dåligt. jag är ingen cykelmänniska. men så glömde jag förstås att flytta på bilen när jag inte använder den, o fick p-bot. hade lyckats hitta en del ganska fina kläder på stan o köpt hem alltihop för att prova. inget kändes perfekt, o med noll på kontot efter p-boten blir det nog att återlämna allting. kan inte ha det förhållande jag vill, för ingen gillar att vara ihop med någon som är trött o är ledsen o har ont jämt. så jag får vara ensam i min hemlöshet. sucks.
idag är det sista dagen att söka mitt jobb. jag hade tänkt fila iväg en ansökan bara för att visa att jag egentligen vill jobba kvar. men jag tror inte jag orkar. har fullt upp med att packa när bonki sover (vilket just denna vecka är nästan aldrig)....