o så var det inte så roligt längre. visst, jag vet att jag kan stänga av kommenteringsmöjligheten till bloggen. men jag trodde väl aldrig att okända människor skulle lägga energi på att skriva nedlåtande kommentarer. fast det var ju så det var. internet. folk tycker verkligen att deras åsikt är så himla speciell o intressant klockan kvart i tre på morgonen att de bara måste kommentera på precis allting.

jag tänkte ju liksom bara att man skriver väl vad man vill i sin dagbok. o sedan kanske ens vänner, om de läser det, ibland har nånting att säga om det man skrivit. men det kanske var lite väl naivt av mig. jag kanske har dålig karaktär. jag kanske inte borde skriva om att jag är ledsen. jag kanske borde bita ihop o gå vidare. le som en fotomodell. bli en lavendelfitta själv.

jag trodde faktiskt också att det i princip inte är elakt att kalla någon för det. alla tjejer som är så har ju valt det själva, o alla vill vara som dem eller vara med dem. jag kanske bara är avundsjuk på att min egen fitta inte luktar lavendel (även om jag tycker att det hade varit lite äckligt eftersom lavendel är en pensionärsdoft). att ingen ens tror att de vill ha mig.