sitter o funderar på vampyrerna. de där människorna man bara mår dåligt av att höra av. de som tycker illa om allt man säger o gör men ändå måste låtsas vara vänner bara för att få racka ned på en. samma typ av människor som förekommer i olika diskussionsforum (-a). det blir ett självändamål att lägga sig i diskussioner, svara på folks 'problem' med att påpeka hur förträfflig man själv är, istället för att ge konkreta råd. personen som ställt frågan får känna sig dum, o gå vidare i livet än mer nedslagen. personen som matar in svar på samtliga diskussionstrådar får briljera med hur fantastiskt deras liv är, hur bra de lyckats, att de minsann gjorde det själv o utan att fråga andra om råd, o att alla som inte gjort samma resa är sämre sortens folk. man slipper mycket av detta enbart genom att hålla sig undan från sk nätforum (internetdiskussioner = paralympics etc...), men tyvärr förekommer de även i mer personliga sammanhang. frågan är om man själv ska försöka undvika att ventilera sina problem där dessa vampyrer kan råka se det, eller om man ska förska sortera vilka som har tillträde till ens personliga funderingar.