idag har jag bo-at. alltså försökt snajsa till mitt bo. fick hjälp av stark-magnus att flytta möbler (utan att tömma dem på böcker, apparater o sånt alltså). nu känns det mer rymligt i mitt sovrum o förhoppningsvis ska det få mig att må bättre. vardagsrummet känns lite trängre, men jag räknar med att kunna få undan kartonger o skit från golvet i alla fall. hängt upp alla nedrans tavlor som stått framme, bara för att få dem ur vägen. väggarna här ser ju ändå förjävliga ut, så att jag spikade två tre nya hål per tavla innan jag var nöjd gör nog inget. hallen är dock för närvarande full av kartonger vilka jag tänkt gå igenom o sortera om o ur o slänga etc. boa är svårt.

jag har ju rätt stor lägenhet egentligen. det är bara jag o all skit jag samlat på mig som tar plats. flyttade ju från en fyra till den här. men det mesta av skiten hade jag nog redan tidigare. försökt kolla efter boendealternativ, men det är svårt att få nåt som känns bra när man inte har nån kötid. jag KAN, om jag vill, få en radhuslägenhet på östra ersboda centrum. men det är stoooort, o dyrt, o ganska långt bort från allt jag känner till.

visst verkar det fint att leka mamma-pappa-barn fullt ut, o kanske skulle det behövas för att man skulle få rätt känsla inför sin nya roll som förälder. men stefan var för tveksam till huset, o ta ett beslut om familjens boende är trots allt nåt man måste göra helt tillsammans. städa två våningar, klippa gräsmatta o skotta gång... ha bil i garage med en sån där läskig uppviksdörr... jag vet inte om jag är redo heller.

vad ÄR man egentligen redo för? jag känner mig fortfarande deprimerad o har svårt att tycka nånting är roligt. fattar dåliga beslut i panik var o varannan dag. jag rycker till när jag ser magen röra sig i ögonvrån. fattar fortfarande inte att det är jag som ska ha barn. när brukar man förstå sånt? jag är rätt bra på att ta tag i det praktiska. boka tid med familjerätten o sånt. räkna ut budget o bidrag. men det känslomässiga.... kanske nån annan fixar.

nu ska jag fortsätta lite med boandet. lite.