idag har jag bo-at. alltså försökt snajsa till mitt bo. fick hjälp av stark-magnus att flytta möbler (utan att tömma dem på böcker, apparater o sånt alltså). nu känns det mer rymligt i mitt sovrum o förhoppningsvis ska det få mig att må bättre. vardagsrummet känns lite trängre, men jag räknar med att kunna få undan kartonger o skit från golvet i alla fall. hängt upp alla nedrans tavlor som stått framme, bara för att få dem ur vägen. väggarna här ser ju ändå förjävliga ut, så att jag spikade två tre nya hål per tavla innan jag var nöjd gör nog inget. hallen är dock för närvarande full av kartonger vilka jag tänkt gå igenom o sortera om o ur o slänga etc. boa är svårt.

jag har ju rätt stor lägenhet egentligen. det är bara jag o all skit jag samlat på mig som tar plats. flyttade ju från en fyra till den här. men det mesta av skiten hade jag nog redan tidigare. försökt kolla efter boendealternativ, men det är svårt att få nåt som känns bra när man inte har nån kötid. jag KAN, om jag vill, få en radhuslägenhet på östra ersboda centrum. men det är stoooort, o dyrt, o ganska långt bort från allt jag känner till.

visst verkar det fint att leka mamma-pappa-barn fullt ut, o kanske skulle det behövas för att man skulle få rätt känsla inför sin nya roll som förälder. men stefan var för tveksam till huset, o ta ett beslut om familjens boende är trots allt nåt man måste göra helt tillsammans. städa två våningar, klippa gräsmatta o skotta gång... ha bil i garage med en sån där läskig uppviksdörr... jag vet inte om jag är redo heller.

vad ÄR man egentligen redo för? jag känner mig fortfarande deprimerad o har svårt att tycka nånting är roligt. fattar dåliga beslut i panik var o varannan dag. jag rycker till när jag ser magen röra sig i ögonvrån. fattar fortfarande inte att det är jag som ska ha barn. när brukar man förstå sånt? jag är rätt bra på att ta tag i det praktiska. boka tid med familjerätten o sånt. räkna ut budget o bidrag. men det känslomässiga.... kanske nån annan fixar.

nu ska jag fortsätta lite med boandet. lite.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

sommaren har passerat. gira har blivit 6 månader, börjat äta lite riktig mat o sova i sitt eget rum. fått sin första förkylning (den har vi allihopa just nu) o blivit ganska tung (för att vara hon).   liten marmalarv i rulle   glad halvårs...

nu har vi bott här i två månader. det märks egentligen inte. vi gör små framsteg då o då. en låda hit eller en gardinstång dit. får massor av hjälp av mina föräldrar som kommer o hugger i med jämna mellanrum. men livet flyter på.   man kör en tv...

jaa, flytten blev klar på en helg. precis när stefans grejer var flyttade, ringde de vi lånar släpvagn av o sa att vi kunde ta den direkt nästa dag, alltså söndagen. så blev det. fick rafsa ihop så mycket som möjligt. någon sortering blev det inte in...

idag är det sista dagen att söka mitt jobb. jag hade tänkt fila iväg en ansökan bara för att visa att jag egentligen vill jobba kvar. men jag tror inte jag orkar. har fullt upp med att packa när bonki sover (vilket just denna vecka är nästan aldrig)....

det är svårt att blogga när man har en nyfödd bäbis. så fort hon är vaken har jag händerna fulla, o så snart hon sover hårt nog för att läggas ned, då vill jag också sova, eller städa eller äta eller duscha :) men jag kan meddela att det nu fem ...