men vilket jädra drama! jag hade alltså lovat stefan att han kunde få sova här eftersom han inte hunnit få i ordning sängen i sin nya lägenhet. så kom han hit då när han festat klart, o blev skitsur när han inte fick sova MED mig. det känns väl ändå som att det är upp till mig att bestämma om det? hur som helst blev det bråk.

det började med lägga sig på golvet o skrika o sparka omkring saker, fortsatte med tjat o springa ut i trapphuset o smälla i dörrar o komma in igen o bråka mera o gnälla o anklaga, sedan få för sig att leta efter min sprit o försöka tränga sig förbi mig till kylskåpet, vara otäck o hotfull samt välta glas i golvet o stampa på dem.

jag sa bara att nu ringer jag polisen om du inte slutar. o så ringde jag. då var jag visst helt dum i huvet. men han sprang ut i alla fall, fast jag hann inte lägga på förrän han kom tillbaka (hade ju fortfarande nyckel för att kunna sova här) för att hämta sin telefon. jag vägrade då att lägga på förrän han lämnat tillbaka nyckeln o gått. o så blev det.

andas. sopa glas. andas.

o så ringde han förstås för att skälla ut mig o säga att det här är sista gången vi pratar med varandra o jag har valt det själv o jag är sjuk i huvet. ok. jag har väl valt det då. gränsfan är nådd för länge sedan. jag måste väl välja, om han inte vill lära sig att bete sig ok. jag kommer att sakna honom nåt jävulskt säkert, för jag är ju som bekant dum i huvet.

men man måste kanske, om inte annat så för att skona resten av mänskligheten från sånt beteende, visa var den där gränsen går, vad som är ok o inte. visst, jag har förlorat ett hjärta o några år o jag är jävligt ledsen för att det blev såhär. men vafan. orka drama. nä. men jag kan önska att jag orkade. eller helst att det inte behövde vara så sjukt mycket drama jämt.

sedan fick jag såklart ett tiotal sms om hur illa jag betett mig o hur värdelöst mitt liv kommer att bli nu när jag gjort såhär. som att hjärtat inte var trasigt nog ändå.

vad nice det var att bo ensam ett tag. göra allt vad man vill, hur länge man vill o i vilken takt som helst. typ duscha utan att någon står i kö. gillar även att äta utan att någon säger något om min mat (det där är en gammal grej, men jag är så less på kommentarer om min mat från skola o arbetsplatser så nu gäller det även hemma, o även om någon bara frågar vad jag har haft i eller nåt annat som inte är negativt).

men det ekar lite av tomheten eftersom det saknas möbler i flera rum. man ska nog inte ha en fyra själv. att inte ha något bord är också lite konstigt. ska skotta fram ett ur vinteridet nån dag. o så är jag orolig för opa såklart. hon är så ledsen. ställde mat, vatten o även toalådan i närheten av hennes kudde i köket. men när jag hade varit ute ikväll o kom hem så låg hon ändå i hallen, utmattad efter att ha försökt ta sig till badrummet. bäääbisen! kissat på ett par sockar hade hon istället gjort. måste man så måste man.

hade inget att göra ikväll o kände som för en drink. stefan ringde o sa att han hade fest så jag promenerade dit. oj, de hade visst druckit 6.0or sedan kl tre eller nånting, o värden var INTE i skick... det var ändå trevligt där men jag stannade bara en stund. såg folk, drack lite drink.

när jag kom hem lootade jag soprummet o hittade en del fina kläder. tog mig en vandrande jude också tidigare idag. någon som flyttslänger en massa i dagarna minsann. jag flyttsamlar. o så hade internet stängts av när jag kom hem också (flyttat till stefans lägenhet), så jag fick klicka till mig ett nytt abonnemang. det är med det jag skriver nu. funkar awesome. kanske sova då. det har varit en LÅÅÅÅÅÅÅNG vecka.