Direktlänk till inlägg 7 mars 2010
men vilket jädra drama! jag hade alltså lovat stefan att han kunde få sova här eftersom han inte hunnit få i ordning sängen i sin nya lägenhet. så kom han hit då när han festat klart, o blev skitsur när han inte fick sova MED mig. det känns väl ändå som att det är upp till mig att bestämma om det? hur som helst blev det bråk.
det började med lägga sig på golvet o skrika o sparka omkring saker, fortsatte med tjat o springa ut i trapphuset o smälla i dörrar o komma in igen o bråka mera o gnälla o anklaga, sedan få för sig att leta efter min sprit o försöka tränga sig förbi mig till kylskåpet, vara otäck o hotfull samt välta glas i golvet o stampa på dem.
jag sa bara att nu ringer jag polisen om du inte slutar. o så ringde jag. då var jag visst helt dum i huvet. men han sprang ut i alla fall, fast jag hann inte lägga på förrän han kom tillbaka (hade ju fortfarande nyckel för att kunna sova här) för att hämta sin telefon. jag vägrade då att lägga på förrän han lämnat tillbaka nyckeln o gått. o så blev det.
andas. sopa glas. andas.
o så ringde han förstås för att skälla ut mig o säga att det här är sista gången vi pratar med varandra o jag har valt det själv o jag är sjuk i huvet. ok. jag har väl valt det då. gränsfan är nådd för länge sedan. jag måste väl välja, om han inte vill lära sig att bete sig ok. jag kommer att sakna honom nåt jävulskt säkert, för jag är ju som bekant dum i huvet.
men man måste kanske, om inte annat så för att skona resten av mänskligheten från sånt beteende, visa var den där gränsen går, vad som är ok o inte. visst, jag har förlorat ett hjärta o några år o jag är jävligt ledsen för att det blev såhär. men vafan. orka drama. nä. men jag kan önska att jag orkade. eller helst att det inte behövde vara så sjukt mycket drama jämt.
sedan fick jag såklart ett tiotal sms om hur illa jag betett mig o hur värdelöst mitt liv kommer att bli nu när jag gjort såhär. som att hjärtat inte var trasigt nog ändå.
idag är det sista dagen att söka mitt jobb. jag hade tänkt fila iväg en ansökan bara för att visa att jag egentligen vill jobba kvar. men jag tror inte jag orkar. har fullt upp med att packa när bonki sover (vilket just denna vecka är nästan aldrig)....